Ibland finns det dagar när jag är riktigt besviken på människosläktet och igår var en sådan dag. På fredag kväll beslöt vi oss for att gå till en av pubarna i centrum och under den första timmen hade två personer nypt mig i rumpan. När har människan återgått till det stadium där man inte kan kommunicera med hjälp av språk utan försöker få andra människors uppmärksamhet (min egen tolkning) genom att ta dem på rumpan? Är det meningen att jag ska bli smickrad, fnissa lite och inleda en trevlig konversation med personen i fråga? Då trodde han minsann fel! Personen fick minsann sina fiskar varma och jag berättade för honom hur otroligt nedvärderande och förnedrande det känns när någon tror att den kan gå och ta på mig utan min tillåtelse. Ingen har rätt att "tafsa" på en annan människa utan hennes/hans (jag överväger börja använda "hen") samtycke.
Emilia 18 år skulle kanske ha känt sig förlägen och undrat om hon betett sig på något sätt som fått andra att tro att hon samtycker till att de tar på hennes rumpa. Emilia 23 år har mera skinn på näsan, vet bättre och tolererar det verkligen inte! Ingen ska behöva gå runt i astronautdräkt på krogen för att det eventuellt ska dölja kroppsformerna och hoppas på att ingen ska få för sig att ta på hennes/hans rumpa (jag tycker det är lika fel med kvinnor som tar på män utan deras samtycke!). Ingen kan någonsin motivera sitt tafsande med att den "påtafsade" hade så avslöjande kläder eller betedde sig på ett visst sätt, aldrig! För att inte tala om våldtäkt... Jag tänker inte heller släta över det med "kulturella skillnader" (jag har alltså uppmärksammat det oftare här än i hemlandet). Det är min kropp och "when in Rome..." ska inte tillämpas här.
Nu tänker jag att beteenden som inte belönas så småningom kommer att avta eller helt upphöra, så hur kommer det sig då att människan med utomordentliga språkkunskaper på 2000-talet gör närmanden genom att tafsa? Jag misstänker att det finns människor som belönar beteendet med att kanske fnissa till och visa att det är okej. Vem vet? I så fall upphör det ju inte.
Det finns en bok som heter "Om ingen nyper mig i rumpan snart så går jag hem". Jag har läst den och den är visserligen tidvis sarkastisk och smårolig, men hurudana signaler sänder den ut egentligen? Tydligen finns det människor som uppskattar att bli nypta i rumpan och anser att det är en dålig kväll på krogen om ingen "uppmärksammat dem" genom att nypa dem i rumpan... Nej, ingen nyper mig i rumpan om jag inte vill och även om förändringen från första början ska komma från "nyparna" förstår jag inte heller hur människan under år 2012 belönar ett dylikt beteende.
... men förstå mig rätt: det är "nyparen" som måste ändra sitt beteende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar